Inkludering i förskolan. Är detta en självklarhet för alla barn?

Abstract

Abstract Syftet med vår kvalitativa empiriska studie är att få en förståelse för hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas samt exkluderas i förskolan. Vi avgränsar oss till tre frågeställningar som resultatredovisningen grundar sig på. De områden som vi skall titta närmare på är hur förskollärarna talar om konflikthantering, planerar för lek och aktiviteter samt hur de anser att exkludering och inkludering kan te sig i verksamheten. Våra teoretiska antaganden grundar sig i det sociokulturella perspektivet som belyser hur människan lär sig i interaktion med andra. Vår undersökning utgår även från Jakobssons och Nilssons (011) forskning kring området. Forskningen är riktad mot pedagoger och kan ses som ett stöd då man arbetar med barn i behov av särskilt stöd. Metoden vi valde för att besvara våra frågeställningar var via intervjuer. Vi valde fyra förskollärare som vi kände sen tidigare. En halvstrukturerad intervjumetod användes för att hålla oss till syftet men samtidigt ge respondenterna utrymme till att tala fritt. Det var även datainsamlingen som var grunden till vår resultatredovisning. Vidare bearbetades materialet och jämfördes mot tidigare forskning och teorier, för att slutligen kunna besvara våra frågeställningar. Resultatet av studien visar att förskollärarna har en ambition att inkludera barn men att möjligheten inte alltid finns på grund av tidspress och stora barngrupper. Förskollärarna upplevde då en frustration då de kände att de kunde hantera exkluderingssituationer på ett mer pedagogiskt sätt. Studien visar även att exkluderingen kunde ske i barngruppen, då barn i behov av särskilt stöd hade en lägre status i kamratkulturen. Det kunde innebära att barn fick vara med i leken men blev tilldelade roller som uteslöt dem.