SILVIAARBETSTERAPEUTERS PROFESSIONELLA RESONEMANG KRING ATT SKAPA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR EMPOWERMENT HOS PERSONER MED DEMENSSJUKDOM
Date
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
Bakgrund Idag lever cirka 130 000 - 150 000 personer med en demenssjukdom i Sverige. Gemensamt för dessa personer är tilltagande svårigheter att klara av vardagens aktiviteter och därav även ett tilltagande beroende av stöd från sin omgivning. När en persons förmåga att ta sig för aktiviteter och kommunicera sina behov minskar så ökar risken för passivitet och möjlighet till kontroll och självbestämmande. Begreppet empowerment är i dagsläget väl definierat men det saknas kunskap om arbetsterapeutens professionella resonemang kring att skapa förutsättningar för empowerment hos personer med demenssjukdom. Denna kunskap behövs för att tydliggöra hur arbetsterapeuter ska kunna bidra till att personer med demenssjukdom ska få en högre grad av självbestämmande och kontroll i sin vardag. Syfte Syftet är att undersöka Silviaarbetsterapeuters professionella resonemang kring att skapa förutsättningar för empowerment hos personer med måttlig till svår demenssjukdom. Metod För att svara på syftet valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Silviaarbetsterapeuternas professionella resonemang kring att skapa förutsättningar för empowerment för personer med demenssjukdom resulterade i tre kategorier: Aktiviteten som medel, Miljön som medel och Bemötandets roll. Slutsats Studiens resultat tydliggör kopplingen mellan arbetsterapi och empowerment för personer med demenssjukdom och visar på att arbetsterapeuten har en viktig roll att fylla. Med aktivitet och miljö som medel och i sitt bemötande gentemot personen har arbetsterapeuten stora möjligheter att stärka personen. Resultatet förtydligar också att arbetet med empowerment för målgruppen är beroende av att alla i personens omgivning arbetar gemensamt mot samma mål och att arbetet utgår från en personcentrering. Vården behöver genomsyras av ett perspektiv som ser personen bakom sjukdomen och lyfter personen genom att fokusera på de förmågor som fortfarande finns kvar.