Påverkansmöjlighet eller maktlöshet?

Abstract

Syfte: Att utreda socionomers möjligheter att påverka sin arbetssituation. Det finns många teorier om hur konflikter uppstår inom det sociala arbetet. Men jag saknar kunskaper om hur vi kan gå vidare med kritiska åsikter för att möjliggöra förändringar som krävs för att vi ska kunna utföra ett tillfredsställande socialt arbete. Detta är vad jag vill ta reda på genom denna uppsats. Frågeställningar: Huvudfrågeställning: - Kan socionomer av idag påverka och medverka till förändring av sin arbetssituation? För att komma fram till huvudfrågeställningen använder jag mig av tre delfrågeställningar: 1. - Anser sig socionomer, på olika nivåer, ha möjlighet att arbeta utifrån sin egen definition av vad socialt arbete är? 2. -Hur hanterar socionomer, på olika nivåer, konflikter som uppstår genom att man försöker tjäna både chef/överordnade och klient/underordnade? 3. -Hur ser socionomer, på olika nivåer, på socialt arbete idag och på sambandet med den rådande ekonomiska politiken? Material och metoder: Åtta intervjuer, litteraturstudier och observationer: Jag har intervjuat två socialsekreterare, två enhetschefer, två kommunpolitiker och två riksdagspolitiker som alla är socionomer om deras syn på sina egna påverkans möjligheter. Jag har använt teorier för att beskriva fenomen och begrepp. I bearbetningen har jag analyserat intervjusvar och teorier om socialt arbete, konflikter och sambandet mellan ekonomi- och socialpolitik och socialt arbete. Utifrån detta gör jag ett försök att sprida ljus över huvudfråge ställningen. Uppsatsen är en kvalitativ studie. Huvudsakliga resultat: Jag har i uppsatsen kommit fram till att socionomer, på olika nivåer, som tror sig ha möjlighet att påverka också har det. Om de tvärtom inte tror att de har någon påverkansmöjlighet så har de inte det. För att kunna påverka beslut som man på något sätt är missnöjd med så krävs det att man försöker. Ju mer man försöker sprida information om det man är missnöjd med desto större spridning får det. Jag har även kommit fram till att man som socionom har olika vägar att gå för att förmedla kritiska åsikter uppåt i hierarkin. Man går i första hand till sin närmaste chef med klagomål, men gör chefen inget åt saken finns andra möjliga vägar att gå. Exempelvis genom att vända sig till ett fackförbund eller skriva debattartiklar. Jag känner att jag genom undersökningen skaffat mig redskap inför framtida konfliktsituationer och jag hoppas att detsamma kan gälla för dig som läsare.