Hur vill vedlevande solitärbin bo? Rekommendationer för utformning av bihotell.

Abstract

Solitärbin har med sin pollinering en essentiell roll i många ekosystem och är dessutom viktiga för produktionen av många matväxter. Vissa av de solitära bina är vedlevande och anlägger sina bon i övergivna skalbaggsgångar i död och solexponerad ved. Bristen på död solexponerad ved i dagens landskap utgör dock ett hot för dessa bin. För att hjälpa bina kan artificiella boplatser, bihotell, skapas som ett komplement till de naturliga boplatserna. Målet med studien var att identifiera ett optimalt sätt att konstruera bihotell på, genom att ta reda på vilken utformning solitärbina i Slottsskogen föredrog. Detta undersöktes genom att 18 stockar fördelades på tre separata platser i Slottsskogen. På varje plats placerades sex stockar varav hälften i en stående position medan andra hälften i en liggande position. De tre stående respektive liggande stockarna bestod av tre olika träslag vilket utgjordes av lönn, alm och ek. I varje stock borrades det slutligen totalt 30 hål i tre olika storlekar (tio för varje storlek). Baserat på vilka av hålen som bosattes av bin undersöktes det sedan om det fanns en preferens gällande position, träslag och hålstorlek. Vid experimentets slut hade dock endast två hål ockuperats. Denna brist på data innebar att det med säkerhet ej gick att avgöra om de solitära bina hade någon särskild preferens. Dessutom var antalet observerade ockupationer betydligt lägre än vad som förväntades. Exakt vad som har orsakat denna låga ockupation är oklart. Troligtvis beror det dock på en låg förekomst av blommande växter i kombination med en bristande kvalitet hos de borrade hålen. Den bristande kvaliteten manifesterades delvis i form av ved som hos flera stockarna var för mjuk och porös för att bibehålla intakta hål. Andra stockar som visserligen hade bättre ved var i stället oattraktiva då många potentiella bohål hade fnasiga hålkanter.