Att tala målspråket i klassrummet – en litteraturstudie om sambanden mellan autenticitet, motivation och målspråksanvändning

Abstract

Gemensamt för både samtida forskning och Skolverkets styrdokument är att de betonar vikten av att både lärare och elever använder målspråket i undervisningen i moderna språk. Trots denna vetskap intar det inte en central plats i den språkliga kommunikationen i klassrummet. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad som framkommer i aktuell forskning om användningen av målspråket, varför det bör användas och vilken inverkan det har på elevernas språkinlärning och motivation. Som underlag har 24 vetenskapliga publikationer analyserats, varav de flesta är empiriskt baserade. Forskningsresultaten har kategoriserats i fem tematiska grupper: målspråksanvändning, autentiska material, transspråkande, motivation och interkulturalitet. Av dessa framgår att förstaspråket används i hög utsträckning, även om undervisning på målspråket möjliggör en mer autentisk inlärning och bidrar till ökade språkkunskaper. Användningen av autentiskt material där eleverna möter språket i verkliga sammanhang visar sig främja språkutvecklingen och skapa engagemang och en djupare förståelse för språket och dess kultur. Vidare konstateras att undervisning som bygger på autentiska situationer, som exempelvis den i klassrumskommunikationen, har en positiv inverkan på elevernas motivation och lust att lära. Språkämnets användbarhet, liksom elevernas känslomässiga koppling till dess innehåll, deras självbild och lärarens kompetens påverkar också deras motivation att lära sig. Resultaten belyser likaså att en öppenhet för alla elevers språk underlättar inlärningen av ett nytt språk. Slutsatsen är att en medvetenhet om dessa forskningsresultat bland lärare skulle kunna få positiva konsekvenser för eleverna i deras språkinlärning.