Avvisade bilder inom konventionell röntgen: Röntgensjuksköterskans kompetens och roll

Abstract

Bakgrund: Konventionell röntgen står för omkring hälften av alla genomförda radiologiska undersökningar i Sverige. Ett möjligt problem inom konventionell röntgen är att en viss andel av alla röntgenbilder kommer att avvisas, vilket innebär att röntgenbilderna inte kommer att bidra till någon diagnostisk information men kostar ändå vården resurser och utsätter patienter för en större stråldos än nödvändigt. I många år har studier och förbättringsarbeten utförts för att få större inblick i omfattningen av andelen avvisade röntgenbilder inom radiologin och hur problemet kan motverkas. Det är röntgensjuksköterskan som tar röntgenbilderna och utför den initiala bedömningen som avgör om en röntgenbild avvisas eller inte. Röntgensjuksköterskan har ett ansvar att delta i förbättring av vårdens arbetsprocesser och utvecklingen av professionen. Röntgensjuksköterskan spelar på så sätt en kritisk roll i arbetet med att reducera avvisningsfrekvensen inom radiologin. Syfte: Att undersöka avvisningsfrekvensen av röntgenbilder inom konventionell röntgen samt identifiera faktorer som påverkar bildavvisningen. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes för att undersöka avvisningsfrekvensen och avvisningsfaktorer inom konventionell röntgen. Totalt 10 studier, från 2010 och framåt, analyserades och sammanställdes till resultatet. Resultat: Avvisningsfrekvensen varierar mellan 4,2 % och 14,2 % hos radiologiska verksamheter. Stora skillnader finns mellan specifika undersökningar och vissa av dessa har konsekvent en hög avvisningsfrekvens inom konventionell röntgen. Återkommande faktorer bakom bildavvisningen som identifierades handlar om felpositionering, centreringsfel och avskuren anatomi. Det finns dessutom stora skillnader mellan radiologers, erfarna röntgensjuksköterskors och oerfarna röntgensjuksköterskors bedömning om huruvida en röntgenbild bör avvisas eller inte. Slutsatser: Resultatet visar att radiologiska verksamheter redovisar en total avvisningsfrekvens som ligger över rekommenderade gränsnivåer. Det kan även förekomma skillnader, speciellt mellan nyexaminerade röntgensjuksköterskor och radiologer, gällande vad som antas vara acceptabla bildkriterier. Ett flertal studier visar att felpositionering av patienten är den största bidragande faktorn till att röntgensjuksköterskan väljer att avvisa röntgenbilden. Knä, bäcken och höftundersökningar är undersökningar som har en hög avvisningsfrekvens. Kontinuerlig analys och återkoppling samt ett ökat samarbete mellan radiologer och röntgensjuksköterskor kan bidra till att minska avvisningsfrekvensen inom konventionell röntgen.