UPPSKATTNING AV BIOMASSA OVAN MARK I PINUS SYLVESTRIS OCH PICEA ABIES I TRE SVENSKA SKOGAR GENOM DENDROEKOLOGI

Abstract

Ekosystem i skogsmiljö spelar en viktig roll som kolbindare med hänsyn till de ökande utsläppen av växthusgaser i atmosfären. Det står dock ännu inte helt klart hur kollagringskapaciteten förändras med åldrande skogar av urskogskaraktär. Den här analysen syftar därför till att med hjälp av dendrokronologiska metoder och allometriska ekvationer rekonstruera den inkrementella ackumulationen av levande biomassa ovan jord i naturreservaten Buberget, Tängsta och Granberget i Sverige med fokus på tall (Pinus sylvestris) och gran (Picea abies). På grund av det låga provantalet blev rekonstruktionen betydligt begränsad och ingen direkt slutsats kunde dras om kollagringen i dessa skogar. Men baserat på antalet träd som användes visar analysen på att ackumulationen hos P. abies ökar under det undersökta åldersintervallet (12–75 och 12–88 år), medan den hos P. sylvestris avtar runt en ålder på 65 år. Beräkningar av en långsiktig åldersrelaterad trend begränsades också av provernas relativt unga ålder men statistiskt signifikanta skillnader hittades mellan arterna och mellan lokalerna, vilket indikerar att tillväxten också är beroende av dessa faktorer. För att klargöra kolbudgeten i urskogar behöver kompletterande mätningar utföras, så som biomassa i död ved samt under mark. Men studier som denna kan bidra till ökad förståelse kring hur kol binds ovan jord och visar på att även åldrande träd ackumulerar stora mängder biomassa, vilket vittnar om deras värde även ur ett klimatförändringsperspektiv.