SJUKSKÖTERSKANS ERFARENHETER AV ATT BEDÖMA OCH LINDRA AKUT SMÄRTA INOM AKUTSJUKVÅRD - En litteraturstudie
Date
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
Bakgrund: Akut smärta är ett vanligt symtom hos patienter som söker vård inom akutsjukvården och utgör en stor del av sjuksköterskans omvårdnadsansvar. Smärtans subjektiva och multidimensionella karaktär gör bedömning och behandling komplex. Forskning visar samtidigt att smärtlindring inom akutsjukvård inte alltid är tillräcklig, vilket kan leda till ökat lidande för patienten. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma och lindra akut smärta hos patienter inom akutsjukvård. Metod: En litteraturstudie genomfördes i enlighet med Fribergs metod. Datainsamlingen utfördes genom sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ design samt mixed-methods design där den kvalitativa delen analyserades. Artiklarna kvalitetsgranskades med etablerade granskningsmallar och analyserades genom att identifiera och sammanställa återkommande teman. Resultat: Resultatet presenterades i tre huvudteman: den komplexa processen att bedöma och lindra akut smärta, vårdorganisationen och sjuksköterskans möjligheter att bedöma och lindra samt relationens roll i vårdmötet med patienten. Sjuksköterskor beskrev att smärtbedömning kräver en balans mellan patientens subjektiva upplevelse, kliniska observationer och erfarenhetsbaserad kunskap. Arbetsbelastning, tidsbrist och organisatoriska strukturer påverkade möjligheten att genomföra systematiska bedömningar och ge smärtlindring i tid. Samtidigt framhölls betydelsen av kommunikation, tillit och ett personcentrerat förhållningssätt för att förstå patientens smärtupplevelse och kunna ge adekvat vård. Slutsats: Sjuksköterskors smärtbedömning och smärtlindring inom akutsjukvård är komplext och påverkas av det kliniska arbetet och förutsättningar i vårdorganisationen. Förbättrad smärtvård kräver stöd för sjuksköterskors kliniska bedömningar samt organisatoriska förutsättningar som möjliggör personcentrerad vård.