DEN STRATEGISKA CONVENERNS PRAKTIK OCH LÄRANDE INOM DIGITAL INFRASTRUKTUR: Operativ gränsepistemologi i vardande

Abstract

Behoven av gränsöverskridande samverkan är stora i offentlig sektor, särskilt i ljuset av ökande komplexitet och teknisk utveckling. Framväxten av digital infrastruktur kräver kontinuerlig samordning, vilket ökar behovet av individer som kan navigera både inter- och intraorganisatorisk samverkan. Denna uppsats undersöker en sådan funktion på individnivå, benämnd strategisk convener (SC). Uppsatsen bygger på en kvalitativ, interpretativ intervjustudie om SC-funktionen som professionell praktik. Forskningsfrågan är: Vad karaktäriserar den strategiska convener-funktionen som professionell praktik, och hur är lärandemekanismer inbyggda i detta gränsöverskridande hantverk? Den empiriska kontexten är digital infrastruktur i offentlig förvaltning. Datainsamlingen utgörs av semistrukturerade djupintervjuer med yrkesutövare vid svenska statliga myndigheter. Materialet har analyserats tematiskt och abduktivt. Analysen vilar på ett integrerat teoretiskt ramverk: Cultural-Historical Activity Theory för strukturell kontext, Boundary Crossing för gränsöverskridande praktik, och Self-Determination Theory för mobilisering av engagemang och motivation. Studien resulterar i fyra slutsatser: (1) SC-funktionen utgör en strukturellt sårbar, kompensatorisk praktik i systemiska motsättningar; (2) studiens huvudsakliga analytiska bidrag är introduktionen av operativ gränsepistemologi (OGE) – en integrerande kunskapsform och ett operativt kunnande som utövaren utvecklar över tid; (3) ett situationsläsande mellanrumsarbete är avgörande för funktionens värdeskapande framdrift; (4) det pedagogiska hantverket möjliggör engagemang och informellt lärande genom autonomistöd snarare än direktiv. SC-funktionen kan karaktäriseras som en katalyserande kraft som möjliggör transformation över skilda epistemiska kulturer.