Kvinnors underrepresentation inom delade mobilitetstjänster. Aktörers perspektiv på orsaker och lösningar

Abstract

Utvecklingen av delade mobilitetstjänster, såsom bildelning, cykeldelning och mikromobilitet, har framhållits som lovande lösningar för att adressera de utmaningar som präglar urbana transportsystem. Dock visar tidigare forskning att dessa tjänster huvudsakligen används av män. Det finns också en brist på kunskap om varför kvinnor är underrepresenterade i användningen av delade mobilitetstjänster och hur dessa tjänster kan anpassas för att gynna kvinnors rörlighet. Denna uppsats bidrar till att öka förståelse för de hinder som begränsar kvinnors jämställda användning av delade mobilitetstjänster samt vilka anpassningar som kan göras för att bättre tillgodose kvinnors rörlighet. Genom att teoretiskt utgå från idén om genuspräglade erfarenheter, analyseras och tolkas kvalitativa semistrukturerade intervjuer med aktörer inom området. Resultaten visar att delade mobilitetstjänster för närvarande främst gynnar traditionellt manliga erfarenheter medan traditionellt kvinnliga erfarenheter missgynnas. Detta indikerar hur delade mobilitetstjänster präglas av ett maskulint planeringsideal, där utformningen och planeringen av dessa tjänster till stor del baseras på en manlig norm. Det framkommer även att kvinnliga erfarenheter hindras i två huvudsakliga skeden, dels vid övervägandet att testa tjänsten, dels under den faktiska användningen. Även om delade mobilitetstjänster har potential att gynna kvinnliga erfarenheter, utnyttjas denna potential inte fullt ut för närvarande. För att skapa ett hållbart och inkluderande transportsystem är det av yttersta vikt att aktörer inom delad mobilitet tar itu med de nuvarande hindren, utnyttjar de potentialer som finns och anpassar tjänsterna efter kvinnors erfarenheter och förutsättningar.