Bäst utan boll? En jämförelse av målskytte mot uppställt försvar och i kontringar i handboll och innebandy

Abstract

Innebandy är Sveriges näst största lagbollsport, men saknar forskning kring hur målen görs. Handboll är en lagbollsport som spelas på samma planstorlek och med en liknande karaktär. Båda sporterna bygger på längre bollinnehav och anfallsspelet kan antingen ske mot ett uppställt försvar eller med hjälp av snabba kontringar. Syftet med studien är att jämföra hur målen görs i handboll och innebandy. Frågeställningarna är centrerade kring hur många mål som görs mot uppställt försvar och med hjälp av kontringar i de två sporterna. Är det en fördel att försöka sig på anfallsspel mot uppställt försvar? Eller är det bättre att försvara och kontraslå? Studien är explorativ och komparativ, och metoden är kvantitativ. Studien består av strukturerade observationer av cirka 400 innebandy- och handbollsmål i dam- och herrmatcher på svensk elitnivå. Resultatet visar att nästan tre fjärdedelar av målen i handboll görs mot uppställt försvar, medan fler än hälften av målen i innebandy görs med hjälp av kontringar. Slutsatserna är att sporter med liknande förutsättningar visar på olika mönster inom målskyttet. I handbollen är bollinnehav ett måste och kreativt anfallsspel mot uppställt försvar är det vanligaste sättet att göra mål på. Lagen belönas av att själva försöka göra något med bollen. I innebandyn är kontringsspelet det vanligaste sättet att göra mål på. Det är alltså hårdraget bättre för ett innebandylag att ge bort bollen utan risk för kontring, och sedan själv försöka försvara och kontra.