Undervisning som gör skillnad Patienters upplevelser av sjuksköterskeledd undervisning vid typ 2-diabetes och dess påverkan på egenvårdsförmåga och självtillit: En litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Typ 2-diabetes är en kronisk sjukdom som kräver livslång behandling och omvårdnad. Egenvård och självtillit kan utgöra en viktig faktor för personens välbefinnande. Orems egenvårdsteori beskriver olika stadier av patientens egenvårdsförmåga, och sjuksköterskans roll i vårdandet. Av den anledningen finns ett behov av en litteraturöversikt som beskriver patienters upplevelser av sjuksköterskeledd undervisning vid typ 2-diabetes samt hur denna påverkar egenvård och självtillit. Syftet: Syftet är att beskriva patienters upplevelser av sjuksköterskeledd undervisning vid typ 2-diabetes samt hur denna undervisning upplevs påverka egenvård och självtillit. Metod: Litteraturöversikten genomfördes enligt Fribergs metod. Sökningar genomfördes i PubMed, CINAHL och Scopus med SPICE-modellen som stöd. Totalt inkluderades nio originalartiklar: sex kvalitativa, två kvantitativa och en mixed methods. Resultat: Analysen av de inkluderade artiklarna resulterade i tre huvudkategorier. Den första kategorin belyser vad som upplevdes fungera i undervisningen, där patienternas kunskap och patienternas inställning till sjuksköterskan lyfts fram. Den andra kategorin omfattar upplevda brister, såsom pedagogiskt upplägg, kommunikation och delaktighet samt strukturella hinder. Den tredje och avslutande kategorin fokuserar på egenvårdsförmåga och självtillit. Slutsats: Litteraturöversikten visar att sjuksköterskeledd undervisning både individuellt och i grupp upplevs stärka patienters teoretiska och praktiska kunskap samt förbättra egenvårdsrutiner vid typ 2-diabetes. Effekten på självtilliten är mindre konsekvent och tycks bero på undervisningens utformning, intensitet och uppföljning.