”Skolan ska vara individanpassad…” Fem lärares resonemang kring elever i svårigheter. Termin/år: HT 2012

Abstract

Inledning För tjugo år sedan pratades det knappt om diagnoser, men undersökningar visar att antalet diagnoser bland barn i behov av särskilt stöd ökar. En faktor kan vara att allt eftersom storleken på klasserna har ökat och skolans resurser har minskat upplevs det av både föräldrar och lärare att det krävs en diagnos för att få extra resurser (Forselius, 1999). Syftet med föreliggande studie har varit att se hur fem lärare resonerar kring barn i behov av särskilt stöd och diagnoser. Följande frågor har varit centrala i studien:

Vilka uppfattningar har lärarna om vad svårigheterna beror på? Vilka uppfattningar har lärarna om hur svårigheterna yttrar sig? Vilka uppfattningar har lärarna om hur svårigheterna bemöts? I analysen av resultatet har vi tagit utgångspunkt ur Perssons (008) perspektiv. Persson talar om två perspektiv, det kategoriska och det relationella perspektivet. Han pratar även om en inkluderande verksamhet (Persson, 008). För att vinna ny kunskap har vi försökt att tolka och analysera det som respondenterna har sagt i intervjuerna.

Metod För att samla data till studien valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer (Trost, 005). Vi har intervjuat fem lärare som arbetar på skolor och förskolor i Göteborgs och Hallands kommun. Under intervjuerna har vi utgått från en intervjuguide, där det gavs möjlighet att ställa anpassade följdfrågor, detta för att på bästa möjliga sätt få ta del av lärarnas egna uppfattningar och tankar. I