ELEVERS UPPLEVELSE AV FORMATIV ÅTERKOPPLING I EN DIGITAL KONTEXT - En enkätstudie om vad som utmanar gymnasielevers förmåga att hantera formativ återkoppling i ämnet biologi.

Abstract

Bedömning och återkoppling utgör centrala delar i skolans uppdrag och har en stor betydelse för elevens lärprocess. Samtidigt visar tidigare forskning att elever ofta upplever bedömnings- och återkopplingssituationer som stressande och prestations-inriktad (Hirsh & Lundahl, 2021). Därutöver har svensk skola genomgått en omfat-tande digitalisering, vilket har förändrat förutsättningarna för hur återkopplingen ges och tas emot. Formativ återkoppling är ett av många verktyg som med fördel kan användas digital för att minska gapet mellan elevens nuvarande kunskapsnivå och den önskade nivån. Syftet med denna studie är att undersöka gymnasieelevers upplevelser av att få digi-talt given formativ återkoppling för att utveckla sina uppgifter samt att undersöka hur de hanterar den återkoppling de får. Studien genomfördes som en enkätundersökning och inleddes med en intervention där tre kursgrupper i Biologi 1 deltog. Varje kursgrupp tog del av en av tre olika former av digital återkoppling. Eleverna utvärderade sina upplevelser av återkopp-lingen genom en digital enkät. Enkätmaterialet analyserades med stöd i Meyers, Jan-sens och Fleckensteins modell återkopplingsprocessen (2025) samt Carless och Bouds (2018) ramverk för elevens feedback literacy. Resultaten visar att elever i stor utsträckning uppmärksammar, avkodar och förstår den digitala återkopplingen, men att de största utmaningarna uppstår i senare skeden när återkopplingen ska omsättas i handling. De största utmaningarna återfinns innan acceptansfasen och i förändringsfasen, särskilt i övergången mellan förståelse och den faktiska användningen av återkopplingen. Slutsatsen är att gymnasieelevers möjligheter att tillgodogöra sig digital formativ återkoppling är beroende både av tekniska och organisatoriska förutsättning samt elevernas förmåga att hantera innehållet i återkopplingen.