Sjuksköterskors attityder till och erfarenheter av nutritionsomvårdnadsprocessen inom kommunal hälsooch sjukvård. En allmän litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Undernäring är ett utbrett problem globalt inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskan har en viktig roll i nutritionsomvårdnadsprocessen för att upptäcka och förebygga undernäring genom omvårdnadsåtgärder. I svensk sjukvårdskontext är det viktigt att hänsyn tas till patientens autonomi, delaktighet, integritet och etiska aspekter kring nutritionsomvårdnaden när den utförs. Denna allmänna litteraturöversikt är ett verksamhetsförankrat-examensarbete med undernäring som problemområde. Tidigare forskning visar att undernäring är ett utbrett problem inom sjukvården och beskriver sjuksköterskors attityder och erfarenheter i dessa kontexter. Det saknas tillräckligt med tidigare forskning kring sjuksköterskans attityder och erfarenheter till undernäring inom kommunala hälso- och sjukvårdsverksamheter. Syfte: Kartlägga sjuksköterskors attityder till och erfarenheter av nutritionsomvårdnadsprocessen inom vårdverksamheter som motsvarar den svenska kommunala hälso- och sjukvården. Metod: En allmän litteraturöversikt som innefattar nio vetenskapliga artiklar: fem kvalitativa, tre kvantitativa och en mixed-method. Artiklarna valdes ut från databaserna PubMed, CINAHL och Scopus. Analysen genomfördes genom att identifiera likheter och skillnader mellan artiklarnas resultat. Huvudfynd: De kvalitativa fynden resulterade i tre huvudteman: delaktighet i nutritionsomvårdnaden, förutsättningar för nutritionsomvårdnad och screening och förebyggande arbete samt sex tillhörande subteman. De kvantitativa fynden resulterade i en huvudkategori: attityder och erfarenheter inom nutritionsomvårdnad samt två subkategorier. Slutsats: Tydlig information, förtroende och individanpassade måltider stärker patientens delaktighet. Sjuksköterskans attityder, patientfaktorer samt kontextuella och kulturella aspekter kan påverka tillämpningen av ett personcentrerat förhållningssätt. Fortbildning och stärkta strukturella och organisatoriska förutsättningar kan främja evidensbaserad nutritionsomvårdnad.