Krisstöd till sjukvårdspersonal under Coronapandemin - krishanterares arbetssätt under en utdragen krissituation

Abstract

Syftet med studien var att fördjupa kunskapen om tillämpning och anpassning av arbetssätt samt metoder för krisstöd gentemot hälso- och sjukvårdspersonal under en pågående, utdragen krissituation. Studien hade en kvalitativ och explorativ ansats. 10 semistrukturerade intervjuer genomfördes med krishanterare som arbetat på fem akutsjukhus i en storstadsregion i Sverige med krisstöd för chefer och medarbetare under Covid-19-pandemin. En induktiv tematisk analys gjordes. Analysen visade att det krävdes ett särskilt utforskande arbetssätt i den specifika kontexten för att nå sjukvårdspersonalen, som upplevdes som en mindre hjälpsökande målgrupp med stora behov av stöd, något som bekräftades i tidigare forskning. Ett arbetssätt med hög tillgänglighet, fysisk närvaro och aktivt uppsökande betonades. Krisstödet anpassades till behov på olika nivåer i organisationen och fungerade avlastande, stabiliserande, uthållighetsfrämjande, motivationshöjande och som bedömning av psykisk ohälsa samt stärkande av ledningsfunktioner. Stödet anpassades efter föränderliga behov under pandemins gång, där fokus initialt låg på stress- och oroshantering, därefter mer på upprätthållande av uthållighet och motivation och slutligen på tillbakablickande och lärdomar. Ett tema var strukturen för uppdraget, där en tydlig styrning framstod som väsentlig. Krishanterarna kom själva i olika grad att beröras av den samhälleliga krisen och ha olika behov av eget stöd under den långvariga insatsen.