Kommunikationens påverkan på delaktighet hos personer med demens

Abstract

Bakgrund: Antalet personer med en demenssjukdom blir allt fler. Enligt svensk lagstiftning ska delaktighet eftersträvas så långt det är möjligt i all vård och omsorg. För en person med demens minskar den kommunikativa förmågan under sjukdomens gång och symtomen som sjukdomen medför försvårar för personen med demens att vara delaktig. Det är en utmaning för vården och omsorgen att jobba för att deras självbestämmande och autonomi ska begränsas så lite som möjligt. Kommunikation är ett av sjuksköterskans viktigaste redskap för att skapa goda omvårdnadsrelationer vilket är en förutsättning för att göra patienten delaktig. Syfte: Syftet var att beskriva hur kommunikation kan påverka delaktigheten hos personer med demens. Metod: Studien var en litteraturöversikt där kvalitativ och kvantitativ forskning samlades in systematiskt, analyserades och sammanställdes. Resultat: Resultatet visade att olika sätt att kommunicera såväl kan främja som hindra delaktighet. Genom att sträva efter dialog, ställa frågor och tolka för att förstå samt visa och bekräfta känslor kan delaktighet främjas. För att uppnå delaktighet i aktiviteter i det dagliga livet behöver omvårdnadspersonal ge tydliga instruktioner och uppmuntra individen och hens kompetens. Genom att kommunicera på ett olämpligt eller otydligt sätt kan kommunikationen utgöra ett hinder för delaktighet. Slutsats: Olika sätt att kommunicera fungerar olika väl för olika personer. För att kunna anpassa kommunikationen är relationen betydelsefull. Sjuksköterskor och annan omvårdnadspersonal behöver reflektera över sitt sätt att kommunicera för att kunna anpassa kommunikationen efter individen.