Potentiella spridningsvägar för vatten och föroreningar i berg - Hydrogeologisk fallstudie av Åseberget, Kungälv

Abstract

Grundvattnet spelar en stor roll när det handlar om spridning av föroreningar. Genom att få kunskap över grundvattnets flödesriktning, bidrar det till större förståelse för en förorenings utbredning, och på så sätt även problemets omfattning. Grundvattnets möjlighet till transport är beroende av marklagrens hydrauliska konduktivitet. Ett bergs struktur och dess mineralinnehåll är faktorer som kan påverka både grundvattnets flöde, samt grundvattnets kemi. Denna studie fokuserar på området Åseberget i Kungälv, vilket innefattar en nedlagd deponi. Målet är att, genom en kartering av bergets sprickriktningar, få kunskap om grundvattnets rörelse i berget och genom det lokalisera en spridningsväg för potentiella föroreningar. Studien har även som mål att undersöka om bergets sulfidhalt kan bidra till ökad förorening. Elektrisk resistivitetstomografi, samt resistivitetsmätningar på enskilda jordprov, används som hjälpmedel. Genom kartering av Åsebergets sprickor, utmärker sig en grupp med västlig-nordvästlig stupningsriktning. Vilket ses som den dominerande sprickriktningen. Analysen av bergets sulfidhalt visar svavelnivåer under gränsen för vidare undersökningar, och bedöms inte vara ett problem för försurning av lakvatten. Undersökningar av föroreningar utförda på området visar på höjda nivåer av ett antal föroreningar, där PFAS kan antas vara den med störst spridningspotential i grundvatten. Av elektriska resistivitetstomografin framkom tre profiler över områdets deponi. Tolkningen av dessa profiler visar på oregelbundna jordlager i deponin där områden med högre resistivitet tolkas som jord med mindre lerinnehåll och därmed mer benägna för infiltration av nederbörd. Grundvattnet bedöms ha möjlighet att flöda från deponin och vidare ned i berget. Baserat på den dominerande sprickriktning, mestadels i västlig-nordvästlig riktning.