Mat och näring i ett munhälsoperspektiv

Abstract

Att kunna tugga och svälja och att inte ha ont i munnen är tre faktorer som är av stor betydelse för en individs möjlighet att kunna äta. Få eller trasiga tänder, sveda, smärta, torrhet i munnen, förlorad smak och problem att svälja är förknippat med vad och hur mycket man äter och med undernäring. Omvänt är kost och näringsintag av betydelse för salivsekretionen och för att tänderna och slemhinnorna skall bevaras friska. Vid åldrande och långtidssjukdom minskar ofta motståndskraften mot sjukdom i munnen eftersom många mediciner och vissa sjukdomar försämrar salivens sammansättning och minskar sekretionen. Dessutom sänker många sjukdomar förmågan/kraften att genomföra förebyggande åtgärder. De vanligaste hoten mot munhälsan vid åldrande/långtidssjukdom är försämrad salivkörtelfunktion, karies, inflammation i tandens stödjevävnader, samt svampinfektion.

Munvårdsprogram för äldre/långtidssjuka syftar till att förebygga eller minska sjukdomsutveckling och smärta som minskar individens livskvalitet, inklusive förmågan att äta. Huvudsakligen går programmen ut på att rengöra munnen från matrester och tänderna från bakteriebeläggningar, lindra effekterna av utslagen salivproduktion, öka tandvävnadernas motståndskraft mot karies, samt regelbundet inspektera munnen för sår eller annan slemhinnepåverkan.