Samverkan mellan psykiatri och socialtjänst – kuratorers och psykiatrihandläggares olika erfarenheter och synsätt

Abstract

Vårt syfte med denna kandidatuppsats är att undersöka hur socialtjänsten och psykiatrin resonerar kring samverkan dem emellan. Vi har undersökt samarbetet mellan olika socialtjänstkontor i Göteborg och Psykiatri Sahlgrenskas Psykosmottagningar, som innefattar både öppen och slutenvård, kring personer med psykiska funktionshinder/psykisk sjukdom som är i behov av stöd och insatser från båda huvudmännen. För att undersöka ovanstående formulerade vi tre frågeställningar som belyser vad psykiatrihandläggarna inom socialtjänsten kontra kuratorerna inom psykiatrin tycker är god respektive dålig samverkan, vad de anser att det finns för eventuella hinder/svårigheter i samverkan dem emellan samt vad det måste finnas för förutsättningar/möjligheter för en god samverkan dem emellan. Vi studerar även faktorer inom verksamheterna som påverkar och styr samverkan. Det empiriska materialet bygger på enskilda kvalitativa intervjuer med tre kuratorer från psykiatrin och tre psykiatrihandläggare från socialtjänsten, där samtliga har erfarenhet av att arbeta med psykossjukdomar. Intervjupersonerna valdes utifrån ettmålinriktat urval. Syftet med intervjuer som tillvägagångssätt var att få en fördjupad bild, förståelse och kunskap kring personalens åsikter och tankar om samverkan. Den insamlade empirin analyseras utifrån fem teorier; kommunikationsteorin, rollteorin, empowermentteorin, maktteorier, samt organisationsteorier. Resultaten i vår studie påvisar skillnader men även likheter i syn- och tankesätt mellan kuratorerna inom psykiatrin och psykiatrihandläggarna inom socialtjänsten, kuratorerna beskrivs ha en mer omhändertagande roll medan psykiatrihandläggarna fokuserar på delaktighet och självbestämmande. Både kuratorerna från psykiatrin och psykiatrihandläggarna från socialtjänsten påpekar faktorer som öppenhet, respekt, förståelse, engagemang samt flexibilitet som grunder för en god samverkan. En dålig samverkan anser de grundar sig bland annat i dåligt fungerande personliga relationer (där bland annat de ovan nämnda ingredienserna saknas) och begränsande organisatoriska ramar, regler samt andra organisatoriska begränsningar. Detta kan i sin tur leda till stora konsekvenser för patienterna i fråga då de kan hamna mellan stolarna eller bli försämrade i sin sjukdom.