Audit Of Trauma Patients Presenting At The Emergency Department Of Patan Hospital, Nepal

Abstract

Allvarliga olyckor som leder till skador, eller rent av döden, är globalt sett ett växande problem. Undersökningar visar att så många som 8% av alla som dör förlorar livet till följd av en skada. Människor som bor i fattigare länder är drabbade i större utsträckning. Det finns många förklaringar, bland annat en mer riskfylld vardag, med bristfälligt säkerhetstänk både i trafiken, hemmet och på arbetsplatsen. Problemet ligger inte bara i att många liv går till spillo, utan även vilka det är som drabbas. Unga, arbetsföra familjeförsörjare är nämligen den gruppen som dör i störst utsträckning. Detta kan leda till att hela familjen kastas ut i fattigdom. Nepal står inför många utmaningar, en av dem är att möta en ökande trend av skador som sker i samband med utvecklingen av landets vägar och infrastruktur. Sjukvården i landet förbättras ständigt men är fortfarande bristfällig. Vilket leder till att många av dem som skadar sig inte får den livräddande vården de behöver. Bästa sättet att hantera detta växande problem är att stärka landets nationella säkerhetstänk med förebyggande åtgärder. Men för att göra det behöver beslutsfattarna ha tillgång till bra information om hur skadeläget faktiskt ser ut i landet. Målet med den här studien var att samla information om skadeläget i Patan, en stad i närheten av Katmandu, genom att undersöka patienterna som sökte till akutmottagningen på Patans Sjukhus. På grund av Covid-19 pandemin behövde studien avbrytas i förtid och ganska få patienter hann därför undersökas. Endast 69st patienter som hade skadat sig undersöktes. Likt tidigare undersökningar var det unga män som skadade sig mest. Fallolyckor var den vanligaste orsaken till skada, men även trafikolyckor och arbetsplatsolyckor var vanliga. Den vanligaste skadetypen var mjukdelsskada, följt av öppna sår och benbrott. De flesta som sökte akuten på grund av skador kunde behandlas och sedan skickas hem. Några få behövde läggas in på sjukhuset, bland dem hade de flesta drabbats av någon form av benbrott. Tidsperioden mellan skada och ankomst undersöktes också. Det visade sig att för många tog det lång tid att nå sjukhuset. Utifrån vad denna studie visar borde förbyggande åtgärder fokuseras till trafikolyckor, fallolyckor och arbetsplatsolyckor. Men även att akutintaget kan på ett tillfredställande sätt kan ta hand om de som söker med skador, då de flesta bara var lindrigt skadade. Samt att åtgärder för att underlätta transport till sjukhuset borde vidtas. Avslutningsvis, det verkar som att män och kvinnor i Nepal skadar sig på olika sätt, men det kommer krävas fler och större studier för att undersöka detta ytterligare.