Där går gränsen!

Abstract

Det finns en stor utmaning i hur pedagoger bemöter fysisk lek i förskolan. Denna studie syftar till att ta reda hur, när och varför pedagoger begränsar, avbryter eller på annat sätt blandar sig i fysiska lekar mellan barn i förskolan. De frågor som studien besvarar är: ”Vilka strategier använder pedagoger för att bemöta barns fysiska lekar i förskolan och hur motiveras dessa strategier av pedagogerna? När anser pedagoger att den fysiska leken har gått för långt och varför? Vilka konsekvenser får pedagogernas ageranden i förhållande till den fysiska leken, när det gäller barns handlingsutrymme?”. Undersökningen bygger på en etnografisk metod och data samlas in genom observationer och intervjuer i form av fältanteckningar. För att svara på hur pedagoger agerar gentemot den fysiska leken har tre kategorier skapats som visar på olika angrepps- och förhållningssätt. Dessa kategorier är; indirekt påverkan, direkt påverkan samt ingen påverkan. Inom ramen för dessa kategorier ges också svar på när pedagogerna agerar och varför de agerar som de gör. Materialet visar vidare att det görs ett förebyggande arbete för att undvika situationer där barn skadar sig eller hamnar i bråk vilket påverkar barnens handlingsutrymme. Det visar sig också att bedömningar utifrån det individuella barnet är centrala i pedagogernas ageranden samt att kontexten spelar in. De viktigaste slutsatserna är att pedagoger behövs nära barnen för att den fysiska leken ska kunna tillåtas på ett säkert och positivt sätt samt att relationen mellan pedagoger och barn är central.