Kan ett konsumtionsbaserat mått på utsläpp hjälpa oss hantera klimatförändringarna? En analys av hållbarheten hos framförda argument för den konsumtionsbaserade redovisningsprincipen

Abstract

Klimatförändringarna är ett problem som kräver omedelbara åtgärder på global nivå. Flera av världens stater har vidtagit åtgärder för att stabilisera den atmosfäriska koncentrationen av växthusgaser på en hållbar nivå, trots det har forskning visat att medan utvecklade länders växthusgasutsläpp generellt sett har stabiliserats, fortsätter de globala utsläppen att öka. I ljuset av detta argumenterar flera författare för att vi bör övergå till en konsumtionsbaserad redovisning av växthusgasutsläpp för att kunna minska de globala utsläppen. Denna studie avser att kritiskt analysera argumenten som hävdar att den konsumtionsbaserade redovisningsprincipen leder till ökad miljömässig effektivitet samt global rättvisa. Flertalet författare menar att både starkt och svagt koldioxidläckage minskar samtidigt som en mer rättvis global bördefördelning av åtgärdskostnader ökar vid ett konsumtionsbaserat mått på utsläpp. Genom en argumentationsanalytisk metod undersöks huruvida argumenten för denna redovisningsprincip är hållbara eller inte. Studiens resultat visar på att effektiviteten hos en miljöpolicy skulle öka vid denna redovisningsprincip samt att den globala rättvisan ökar givet att man accepterar slutsatsen att rika länder bör bära en tyngre börda än de gör idag.