Psykisk hälsa och ohälsa i förskolans sociala lärmiljö. En fenomenologisk studie om pedagogers erfarenheter.

Abstract

Flera forskare lyfte att förskolan har stora möjligheter att arbeta förebyggande och hälsofrämjande med barns psykiska hälsa. Trots detta visade Folkhälsomyndigheten i årsrapporter att den psykiska ohälsan går lägre ner i åldrarna och att kötiderna till barn- och ungdomspsykiatrin växt. Det framkom att det fanns en kunskapslucka kring barns psykiska hälsa och ohälsa inom förskolans kontext och forskare ansåg att barn befinner sig i miljöer och grupper som inte alltid är självvalda. Förskollärare har det övergripande ansvaret för utbildningen i förskolan, men arbetet utförs av arbetslaget som består av både förskollärare och barnskötare. I studien benämns både förskollärare och barnskötare som pedagoger. Studien undersökte hur pedagoger inom förskolan erfar psykisk hälsa och psykisk ohälsa hos barn i deras nuvarande verksamheter. Studien efterfrågade också pedagogers erfarenheter av samt vilka möjligheter och hinder de såg för det förebyggande och hälsofrämjande arbetet i förskolan. Studien beskrivs utifrån ett sociokulturellt och specialpedagogiskt perspektiv där relationer och gemenskap ansågs spela en viktig roll för välbefinnandet. Metoden som använts var kvalitativ med en fenomenologisk ansats och genomfördes med semistrukturerade intervjuer av tio verksamma pedagoger inom förskolans kontext. Pedagogerna var verksamma i olika åldersgrupper och i olika upptagningsområden från tre olika kommuner i västra Sverige, samt hade olika lång erfarenhet av arbete i förskolan. Empirin i studien belyste att det fanns psykisk ohälsa hos barn i förskolan. För att främja den psykiska hälsan lyfte pedagogerna i studien faktorer som relationer, anknytning och samverkan med vårdnadshavare. Studiens resultat visade dessutom att det saknas en övergripande kunskapsbas kring det förebyggande och hälsofrämjande arbetet i förskolan.