Att lära av varandra ­samlärande i skolarbetet hos yngre elever

Abstract

Bakgrund Vi har genom erfarenheter under den verksamhetsförlagda utbildningen sett att möjlighet till dialog och samspel inte är självklart i alla klassrumsmiljöer. I ett sociokulturellt perspektiv lär sig barn genom samspel med varandra. Språket skall alltid finnas som ett medel för att lära, förstå och förmedla. Av den anledningen vill vi undersöka huruvida lärare planerar och tänker på att dialogen och samspelet är en del av lärandet och då också bör finnas med i deras planering.

Syfte Vårt syfte är att undersöka hur samlärande används i skolarbetet med yngre elever. Med samlärande menar vi hur barn lär av varandra genom samspel och kommunikation i klassrumsmiljön.

Frågeställningar · Förekommer det inslag av samlärande och i så fall på vilket sätt? · Hur uppmuntrar läraren till ett samlärande? · Planeras det för ett samlärande eller sker det spontant, i så fall hur ofta och hur länge? · Vilken kunskapssyn avspeglas i klassens samlärande?

Metod Vi genomförde en kvalitativ undersökning i form av observationer i klassrumsmiljöer skolår 1och intervjuer med lärare från klass 1. Undersökningen ägde rum på två olika skolor. Vi valde att enbart observera i klassrumsmiljöer för yngre elever då vi i vårt kommande yrke har tänkt arbeta med dessa åldrar.

Resultat Vi har kunnat se att samlärande är något som förekommer så gott som hela tiden i skolarbetet hos yngre elever både planerat och spontant även om inte lärarna var medvetna om i vilken omfattning det skedde. Det är också något som lärarna till viss del både planerar och uppmuntrar till även om det ibland sker omedvetet. Lärarna var väl medvetna om att det är viktigt att elever lär av varandra och att de ges möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter och sin kunskap. Men lärarna ansåg även att det lätt blev rörigt i klassrummet och att samlärande var kanske lättare att använda sig av när eleverna var äldre.