Tillgång till handlingar inom EU:s institutioner. En studie av EU:s öppenhetsförordning 1049/2001 utifrån sekretessgrunden skydd för privatliv och intetgritet

Abstract

EU:s regler kring öppenhet har utvecklats från deklarationer, beslut och fördragsbestämmelser. Sedan 2001 ger förordning 1049/2001 en lagstadgad rätt för medborgare att få tillgång till handlingar inom EU:s institutioner. Nya rättsfall på området har förändrat tillämpningen av förordning 1049/2001 och Bavarian Lager-målet har påverkat hur sekretessgrunden i 4(1)b i förordning 1049/2001 om skyddet för privatliv och personuppgifter skall förstås. Istället för att göra en riskbedömning om den potentiella skada utlämnandet av personuppgifter kan ha på skyddet för privatliv har EU-domstolen tolkat bestämmelsen i 4(1)b som en hänvisning direkt till förordning 45/2001 om skydd för personuppgifter. Domstolen har även fastslagit att personnamn skall anses vara personuppgifter. Detta har fått den praktiska följden att EU:s institutioner har laglig grund att avslå ansökningar om tillgång till handlingar i de fall handlingarna innehåller personnamn. Dessutom aktualiseras ett antal bestämmelser i förordning 45/2001 som strider mot bestämmelser i förordning 1049/2001. Detta får allvarliga följder för öppenhetens utveckling inom EU och inskränker den lagstadgade rätt till tillgång till handlingar som förordning 1049/2001 ska försäkra. Utvecklingen av praxis har än en gång aktualiserat frågan om EU:s öppenhet och det finns ett behov av att förändra förordning 1049/2001 för att kunna fortsätta på det reformarbete i öppenhetens tecken som pågått inom EU de senaste årtiondena.