Man promenerar i dimma - En studie av flyktingars berättelser om asylprocessen

Abstract

Denna uppsats bygger på sju livsberättelseintervjuer med personer som genomgår eller har genomgått en lång asylprocess. Fyra kvinnor och tre män har bidragit med sina berättelser om deras erfarenheter av att vänta länge på beslut om uppehållstillstånd. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att ge ökad förståelse kring hur flyktingskap och en lång asylprocess påverkar människors förmåga att berätta och således deras möjlighet att vara aktiva i konstruktionen av sin egen identitet. De frågor som avhandlas och diskuteras är: • Vad kan det innebära för en individs identitet att fly sitt land och under lång tid vänta på beslut om asyl? • Vilka berättelser kan berättas? • Vilken verklighet lyfts fram som central i berättelserna? • Hur hanterar de sin situation och ger sina liv mening? Analysen bygger på framför allt två teoretiska perspektiv: narrativ teori och identitetsteori. Utgångspunkten är att människor skapar mening i händelser genom berättande och att de i denna meningsskapande process formar (och omformar) sina identiteter – den bild av sig själv som man har och som man vill presentera för andra. I analysen urskiljs tre olika typer av berättelser som representeras i det empiriska materialet: berättelsen som inte kan berättas, berättelsen som kan berättas och berättelsen som måste berättas. Studien visar att mina intervjupersoners erfarenheter av asylprocessen för de flesta av dem inte låter sig berättas. I berättelserna skildras en verklighet präglad av ovisshet, upplevelse av att vara misstrodd, samt maktlöshet. Ett tydligt resultat är att asylprocessen påverkar människors berättelse, identitet och självbild. Att hantera väntans villkor upptar intervjupersonernas berättelser och möjligheten att själv reflektera över sin egen identitet uppslukas därför helt av ovisshet. Titeln på uppsatsen sammanfattar studiens resultat väl – att vänta på asyl är som att promenera i dimma. Som asylsökande lever man med den ständiga frågan om vad som ska hända imorgon och vad som ska hända efter asylprocessen. Att inte veta något om framtiden gör det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att skapa en sammanhållen berättelse och bild av sig själv.