Europeiska sociala stadgan - en förbisedd lillasyster

Abstract

Utgångspunkt för uppsatsen var att besvara frågan vilken påverkan den europeiska sociala stadgan har på svensk rätt. Eftersom den europeiska sociala stadgan är ett relativt okänt instrument ägnas uppsatsens första del (kapitel 2) åt att presentera dess framväxt, rapporteringssystemet och klagomålsprotokollet, samt det enda klagomål som hittills berört Sverige: Collective Complaint No 12/2002, Svenskt Näringsliv v. Sweden. Det konstaterades då att Sverige inte uppfyllde sitt åtagande under stadgans femte artikel. I uppsatsens andra del (kapitel 3) presenteras resultatet som sammanställts för att besvara frågeställningen. Vid genomgång av svenska propositioner konstateras att det sammantaget är 36 propositioner, från 1970 och framåt, som berör den europeiska sociala stadgan. De allra flesta innehåller endast en svepande beskrivning jämte andra konventioner under rubriken Internationella åtaganden. Femton av dessa propositioner kan karaktäriseras som problematiserande. Endast fyra rättsfall, utspridda mellan HD, RegR och AD nämner den europeiska sociala stadgan, vilket inte är så underligt eftersom stadgan inte är svensk lag. Sverige får återkommande negativa slutsatser rörande artikel 4.4, 5, 7.1, 7.3, 8.1, 8.3, 18.3, 19.6, 19.8 (19.10) samt 20. Det blir påtagligt att Sverige inte verkar lägga någon större vikt vid dessa negativa slutsatser och de gånger som lag eller praxis förändras verkar det framförallt vara påtryckningar via EU-rätten som genererar det resultatet. I andra fall konstateras det endast i rapporterna från den svenska regeringen att situationen i Sverige är fullt tillfreds som den är, och att man inte har någon avsikt att förändra något. I uppsatsens avslutande del (kapitel 4) sammanfattas och problematiseras ovanstående resultat. Man kan konstatera att Sverige inte är ensamt om att lägga lite vikt vid den europeiska sociala stadgan och att detta till viss del kan förklaras med hjälp av stadgans inneboende problematik. I och med att Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna numera är juridiskt bindande och EU-domstolen därmed kan döma över samma rättigheter som vi finner i den europeiska sociala stadgan knuts en domstol nu till rättsområdet. Det återstår att se vad detta kan innebära i framtiden.