Att realisera svårfångade ideal

Abstract

Syftet med föreliggande studie är att skapa en djupare förståelse för den maktdimension och maktlöshet som förstås existera i viss verksamhet enligt LSS, för att med en sådan förståelse som utgångspunkt problematisera insatsens praktik. Studien tar avstamp i två hypoteser. 1) Att maktdimensionen och maktlösheten tidvis kan inverka negativt på insatsens praktik i sådan omfattning att den står i strid med funktionshinderpolitisk ambition. 2) Att det finns en omfattande diskrepans mellan funktionshinderpolitisk ambition och verksamhetens praktik. Studien fokuserar på hur maktdimensionen och maktlösheten påverkar verksamhetens personal och insatsens praktik och om det går att identifiera särskilda aspekter som har större inverkan än andra. I resultatet framträder särkilda aspekter som förstås ha stor inverkan på verksamhetens personal och insatsens praktik. I analysen förefaller dessa aspekter ha ett komplext samspel som resulterar i en kraftfull destruktiv dynamik. En dynamik som kom att bli en idé om en teori som jag kallar vosfär (uttalas veosfär). Vosfären verkar vara självförstärkande och svår att bryta. Studien illustrerar den komplexitet som verksamhetens personal dagligen ställs inför och vad denna komplexitet gör med verksamhetens personal och insatsens praktik. Resultatet kan användas för att synliggöra den diskrepans som finns mellan funktionshinderpolitisk ambition och verksamhetens praktik samt fungera som diskussionsunderlag för att mininmera denna diskrepans.