Läkemedelsbehandling vid diabetes typ 2 – En kvantitativ kvalitetsuppföljning

Abstract

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en av världens vanligaste folksjukdomar och behandlas med kost, motion och Metformin-tabletter. Därefter har behandlingen ofta kombinerats med insulin, men 2017 ändrade Socialstyrelsen riktlinjerna för diabetesbehandling och prioriterade flera läkemedel som i säkerhetsstudier visat på goda skyddseffekter och få allvarliga biverkningar. Forskning om effekterna av läkemedlens implementering saknas. Diabetessjuksköterskan måste ha ett human-praktiskt perspektiv och måste vara väl insatt i läkemedlen för att kunna föra en dialog med personen med DMT2 och föreslå lämplig behandling, diskutera för- och nackdelar och samtidigt verka för välbefinnande. Syfte: Syftet var att kartlägga den medicinska behandlingen och dess effekter hos personer med DMT2 på två öppenvårdsenheter i VGR. Metod: Kvalitetsuppföljningen var en kvantitativ, retrospektiv kartläggning över utvecklingen av läkemedelsanvändningen vid DMT2 efter de ändrade rekommendationerna. Ett granskningsprotokoll baserat på NDR och REK-listan användes för att granska 200 journaler från 10 år tillbaka på systematiskt utvalda patienter mellan 18– 80 år. Materialet analyserades deskriptivt utifrån olika variabler i det statistiska analysprogrammet IBM SPSS Statistics ©. Resultat: Resultatet visade att 103 personer haft DMT2 i mer än tio år. Populationens medianålder var 65 år och medelvärdet av HbA1c var 55,6 mmol/mol. Metformin var det vanligaste läkemedlet följt av insulin. Det var vanligt att kombinera flera olika läkemedel. Trots ordnat införande av SGLT2- hämmare var det endast ett fåtal som blivit insatta på läkemedlet. Behandling med GLP1-analoger och SGLT2-hämmare gav en tydlig viktnedgång, medan Metformin, DPP4-hämmare och insulin ibland gav viktuppgång. DPP4-hämmare hade ett avvikande stort antal personer som fick ökning av HbA1c. Dokumentation om välbefinnande efter läkemedelsändringar saknades i många journaler. Slutsats: Metformin och/eller insulin är fortfarande den vanligaste behandlingen för DMT2 på de aktuella öppenvårdsenheterna. Både insulin och Metformin sänker HbA1c, men SGLT2-hämmare och GLP1-analoger är lämpligare i kombination med Metformin eftersom de även har en viktminskande effekt.