En lärares interaktion med sina elever, som inte längre finns där

Abstract

Detta examensarbete är ett nedslag mitt i arbetet med ett konstprojekt som i enkla drag innebär att jag filmar en lärares interaktion med sina elever och därefter i ett videoverk, med hjälp av en skådespelare rekonstruerar lärarens sociala interaktion fast utan elever som motspelare. Jag vill anta de utmaningar som denna idé om gestaltningsmetod innebär ställt i relation till min intention om att i videoverket uttrycka kontrasten: en ensam lärare som är upprymd av känslan av gemenskap och social interaktion med sina elever (som inte finns där). Utifrån ett utbildningsvetenskapligt perspektiv skulle man kunna jämföra min idé om gestaltningsmetod med en livsvärldsfenomenologisk metodologi eftersom jag i min rekonstruktion av lärarens lektionsarbete tar bort en förutsättning i lektionsarbetet - eleverna. Jag har därför valt att i texten relatera arbetsprocessen med mitt videoprojekt utifrån ett livsvärldsfenomenologiskt perspektiv på klassrumsobservation. Jag diskuterar i texten hur vi under arbetet med rekonstruktionen av lärarens interaktion observerade olika förgivettaganden (som lärarens rörelsemönster, blickar eller förhållningssätt till datorer i klassrummet). Dessa förgivettaganden handlar bl.a. om att vara i sin kropp under lektionsarbetet som i sin tur är med och skapar en helhet: lärarens roll i relation till sina elever, lärarens arbetssituation och syfte med sin lektion men också känslan av gemenskap som genomsyrar den dokumenterade lektionen. I samband med examensutställningen visar jag två olika videoverk som gestaltar samma lektionsfragment. Videoverken visar hur långt jag har kommit hittills i genomförandet av min idé om gestaltningsmetod i relation till min intention om vad jag vill uttrycka. De svårigheter men även medgångar jag mötte, i min strävan att uppnå ett visst uttryck, utnyttjar jag för att i texten reflektera kring en konstnärlig arbetsprocess och de utbildningsvetenskapliga och didaktiska reflektioner som det har resulterat i.