Miniräknaren i pedagogiken – ett verktyg med negativ effekt?

Abstract

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur miniräknaren passar in i de pedagogiska teorierna, hur synen på den har varit i skolan under de senaste decennierna och vad tidigare forskning som undersökt hur miniräknaren påverkar elevers kunskapsbyggnad har gett för resultat. Genom detta vill jag presentera ett svar på frågan: -Finns det anledning att tro att miniräknaren har en negativ påverkan på elevers kunskapsbyggnad vid undervisning i matematik? För att kunna genomföra detta kommer jag till största del att göra en dokumentstudie, av tidskriften Nämnaren, och en analys av tre intervjuer av tre aktiva pedagoger som tillkom under arbetets gång till följd av väckt intresse. Resultatet jag kom fram till efter undersökningen är att miniräknaren inte kan påstås vara en faktor när en elevs kunskaper inte förvärvats efter genomgångna kurser. Eleven kan inte heller sägas ha någon skuld i problemet utan det ligger istället hos läraren som inte använt verktyget, miniräknaren, på ett korrekt sätt. Detta betyder att lärare som inte känner sig säkra med hjälpmedlet bör vidareutbildas eller undersöka hur de kan använda sig bättre av verktyget. Miniräknaren kommer inte att försvinna ifrån undervisningen i matematik, endast omformas och vidareutvecklas så det ligger i lärares, och blivande lärares, intresse att bekanta sig med den.