Patienters erfarenheter av att vara vakna under ortopediska ingrepp

Abstract

Bakgrund: Ortopedi är en kirurgisk specialitet som fokuserar på skador och sjukdomar i rörelseorganen. Med en åldrande befolkning ökar behovet av ortopedisk kirurgi. De vanligaste stora ortopediska ingreppen innebär en stor påverkan på kroppen och är ofta en operation med instrument som avger höga ljud. Operationerna utförs ofta med regionalanestesi, vilket innebär att patienterna är vakna under ingreppet. Patienterna har olika tankar och känslor inför, under och efter operationerna. Operationssjuksköterskan och anestesisjuksköterskan har ansvar för omvårdnad i operationssalen. Operationspersonal har historiskt sett främst fokuserat på att genomföra säker och effektiv kirurgi på sövda patienter, snarare än på omvårdnaden av vakna patienter. Få studier har fokuserat på patienters intraoperativa vårdupplevelse och det saknas en uppdaterad översikt av patienters erfarenheter av att vara vakna under ortopediska ingrepp. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att vara vakna under ortopediska ingrepp. Metod: En strukturerad litteraturöversikt baserad på kvalitativa artiklar. Artiklarna analyserades utifrån Bettany-Saltikovs och McCherrys tematiska analysmodell i nio steg. Totalt 13 kvalitativa artiklar inkluderades. Resultat: Inkluderade studier resulterade i fyra huvudteman som alla beskriver patienters erfarenheter av att vara vakna under ortopediska ingrepp: Patienters upplevelse av smärta och sinnesintryck, Lämna över och behålla kontrollen, Vårdmiljön och Personalens betydelse. Resultatet från förevarande litteraturöversikt visar på att patienter som opereras med lokalbedövning eller under regional anestesi ofta uttrycker oro, ångest och rädsla under operationen. De negativa upplevelserna kunde speglas utav ett flertal faktorer såsom smärta eller känslor av att tappa kontrollen, utebliven kommunikation och information från operationspersonalen. Yttre faktorer i vårdmiljön, såsom som plötsliga, obehagliga ljud, låg temperatur och en steril atmosfär, påverkar också patientens upplevelse. Resultatet visar också att patienter som opereras i lokal- eller regionalanestesi är positiva och nöjda när de känner sig inkluderade, sedda, hörda och välinformerade under ingreppet. Slutsats: Att genomgå en operation innebär ofta ett lidande för patienten, vilket operationssjukvårdens miljö är en bidragande faktor till. Miljön utgörs av korta patientmöten och högteknologisk teknik vilket kan verka skrämmande och främmande. Miljön kan försvåra den intraoperativa specialistsjuksköterskans möjligheter att kunna använda ett personcentrerat arbetssätt. För att förbättra upplevelsen är det avgörande att ge noggrann preoperativ information, skapa en trygg och bekväm operationsmiljö, samt att använda personcentrerade vårdmetoder. Kommunikation och en medvetenhet om patientens oro och behov är centrala för att öka patientens känsla av delaktighet och trygghet under hela processen. Personalens bemötande och kommunikation påverkar patienters upplevelser perioperativt. Brister i information och kommunikation från vårdpersonalen kan leda till negativa upplevelser.