Skapande som metod för att utveckla barns kommunikation

Abstract

Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö-18) ska förskolan stimulera barnens kreativitet, nyfikenhet och självkänsla. Barnen ska ges möjlighet att utforska, kommunicera och reflektera samt arbeta såväl självständigt som i grupp tillsammans med andra. Det står även om vikten av samspel barnen emellan men även mellan barn och vuxna. Hur kan vuxna vara delaktiga för att ge barnen förutsättningar att uttrycka och kommunicera upplevelser, tankar samt egna erfarenheter i olika uttrycksformer som bild och form? Med det i ryggen samt utifrån våra tidigare arbetslivserfarenheter inom förskolan där vi båda sett brister i hur skapande aktiviteter organiseras och genomförs med barnen, så är vårt syfte med studien att undersöka hur planerade skapande aktiviteter i förskolans ateljé kan användas som metod för att utveckla barns kommunikation. Utvecklingsarbetet har genomförts med inspiration från aktionsforskning och observationer och intervjuer har använts som metodredskap för att producera data. Teoretiskt tar studien avstamp i sociokulturell teori. Studien avser besvara följande frågeställningar:

•Hur kan pedagogers förhållningssätt och stöd skapa förutsättningar för barn att använda skapande som en uttrycksform och kommunikationsverktyg? •Hur kan pedagogerna balansera sitt stöd och barnens egna initiativ för att främja skapande som ett sätt för barn att kommunicera och uttrycka sig? •Hur kan förskolans lärmiljö i ateljén utvecklas för att bidra till ökad kommunikation?

I denna studie genomfördes intervjuer med både barn och pedagoger för att undersöka barnens perspektiv på vilket material de är intresserade av samt vilka förändringar de önskar i ateljén. Vidare syftade intervjuerna med pedagogerna till att identifiera potentiella utmaningar i skapandeprocessen och att belysa reflektioner kring hur deras interaktion med barnen kan främja kommunikation och uttryck under skapande aktiviteter. Resultatet av intervjuerna med pedagogerna visade främst att det finns utmaningar i form av stor barngrupp som gör det svårt för pedagogerna att hinna vara närvarande och skapa rum för samtal kring barnens skapande, samt att den mångfald som finns i barngruppen med svenska som andraspråk för många av barnen skapar svårigheter i kommunikationen. Vidare framhåller pedagogerna vikten av att vara närvarande under skapande aktiviteter såväl som i fråga om kommunikation och samtal om görandet samt för att kunna förklara materialets användning och funktion. Resultatet från barnintervjuerna synliggör att barnen tycker ateljén är ett rum de uppskattar att vistas i och att de där pratar och hjälper varandra men att det upplevdes rörigt med materialet. Barnen ansåg att det behövdes tydliggöras vart materialet skulle vara och att det önskade att en vuxen var närvarande då barnen var i rummet. Sammanfattningsvis visar resultatet att skapande aktiviteter har stor betydelse i kommunikationen för barnen då det ger dem möjlighet att uttrycka tankar och idéer som de inte alltid kan uttrycka verbalt. Barnen lärde sig av och tillsammans med andra vilket utvecklar det sociala och kommunikativa samspelet. Det blev också tydligt att en närvarande pedagog som intresserade sig i barnens skapande processer utvecklade deras tankar ytterligare och kunde finnas som stöd för de barn som hade svårt med språkförståelsen.