NÄR VÅLDET INTE SYNS. En litteraturöversikt om hinder för screening av våld i nära relation på akutmottagning

Abstract

Bakgrund: Våld i nära relation är ett omfattande samhällsproblem som främst drabbar kvinnor, där psykiskt våld är vanligast men sällan anmäls. Våldet kan övergå till fysiskt eller sexuellt våld och kan leda till isolering, psykisk ohälsa och död. Normaliseringsprocessen gör att våldet inte alltid uppfattas som allvarligt vilket försvårar uppbrottet från relationen. Kvinnor söker ofta stöd i sin närmiljö och symtomen på våld är ofta diffusa. Sjuksköterskor har en viktig roll i identifiering av våld i nära relation och behöver förstå olika uttryck för lidande. Trots att rutinscreening kan hjälpa, saknas kunskap om vad som försvårar detta arbete. Ökad medvetenhet i vården, särskilt inom akutsjukvård, är avgörande. Syfte: Att beskriva faktorer som försvårar sjuksköterskans screening för våld i nära relation på akutmottagning. Metod: En allmän litteraturöversikt som baserades på nio artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Sökningar genomfördes i PubMed, CINAHL och Scopus. Artiklarna analyserades tematiskt enligt Fribergs metod. Resultat: Tre huvudteman identifierades; sjuksköterskans kompetens inom våld i nära relation, brister i akutmottagningen arbetsmiljö och individens påverkan vid screening. Resultatet visade att vårdpersonal ofta saknade tidigare utbildning och kunskap om våld i nära relation vilket påverkade deras självförtroende och beredskap för screening. Bristande erfarenhet, hög arbetsbelastning, tidsbrist och svårigheter att prata ostört med patienter försvårade screening. Avsaknad av tydliga rutiner, osäkerhet kring ansvarsfördelning och personliga värderingar utgjorde ytterligare faktorer som försvårade screening. Även patientens vilja att dela med sig av sin situation påverkade sjuksköterskans screening negativt. Slutsats: Screening för våld i nära relation på akutmottagning försvåras av bristande utbildning, otydliga rutiner och nuvarande vårdmiljö. Förbättrad kunskap, tydliga riktlinjer och förståelse för lidande kan stärka sjuksköterskans arbete med våldsutsatta patienter.