Anonyma vittnen och rätten till en rättvis rättegång.

Abstract

Det kan noteras en ökad rädsla bland människor att vittna i brottmål. Samtidigt föreligger en vittnesplikt i Sverige, där sanktioner som vite och häktning kan utdömas gentemot det vittne som inte vill uttala sig. De skydd som finns tillhanda för att skydda vittnet påverkar i stor utsträckning dennes vardagsliv, och i extremfall kan byte av arbete och bostadsort krävas. För att komma tillrätta med problemet har det de senaste åren lagts fram förslag på att tillåta anonymitet för vittnen i särskilda fall. Denna uppsats behandlar den intressekonflikt som uppstår mellan vittnet och den tilltalade inom ramen för vittnesanonymitet. Vittnet ska inte behöva leva under rädsla för hot och våld samtidigt som den tilltalades rätt till kontradiktion måste upprätthållas. Just kontradiktionsprincipen är central i sammanhanget och denna rätt skyddas bl.a. av Europakonventionen. Samtidigt tillåter konventionen vittnesanonymitet under vissa omständigheter. Efter en diskursetisk analys av vittnesanonymitetens påverkan på kontradiktion i rättegången dras slutsatsen att anonymitet kan tillåtas även i Sverige, under de förutsättningar konventionen ställer upp. Givet vissa förutsättningar så kan intresseavvägningen utfalla till vittnets fördel.