Den avlidna donatorn – en sista gåva av liv

Abstract

Bakgrund: Organdonation är en betydande process som främjar välbefinnande genom att rädda liv och förbättra livskvaliteten för individer med svåra medicinska tillstånd. Då nya lagar och donationsmetoder är i ständig utveckling för att optimera tillgängligheten av organ, behöver operationssjuksköterskan hålla sig uppdaterad inom fenomenet. Operationssjuksköterskan är en nyckelperson inom donationsteamet och ansvarar för korrekt hantering av både tekniska såväl som omvårdnadsetiska aspekter under processen. Denna uppsats utforskar operationssjuksköterskornas erfarenhet av de olika donationsförloppen vid Donation efter Cirkulationsdöd (DCD) och Donation efter Hjärndöd (DBD). Denna uppsats fokuserar på ingrepp med avlidna donatorer, där möjligheten att rädda liv ställs i relation med förlusten av ett annat. Syfte: Syftet var att beskriva operationssjuksköterskans erfarenheter av att vårda en avliden organdonator intraoperativt. Metod: Uppsatsen genomfördes med hjälp av en kvalitativ enkät. Resultatet baseras på svaren från 20 operationssjuksköterskor inom Sverige. Resultat: Resultatet presenterades med hjälp av tre huvudkategorier: Operationsdynamik, Icke tekniska färdigheter och Emotionell resonans. Resultatet visade på vikten av kommunikation, teamarbete och respekt. Det framkom även tydligt att deltagarna ofta upplevde känslor av stress och ambivalens. Slutsats: The thesis can help identify strengths and weaknesses in the care of a deceased organ donor. The operating environment can be improved through the development of preparation strategies, teamwork, and emotional support. The thesis may also contribute to initiating discussions on ethical guidelines regarding the handling of deceased organ donors.