När fördomarna blir sanningar En kvalitativ studie om familjehemskonsulenters upplevelser av arbetet med rasifierade familjer i familjehemsvården

Abstract

Studiens syfte har varit att undersöka hur normer om idealfamiljen aktualiseras inom familjehemsvården samt analysera hur normer om idealfamiljen påverkar omgivande institutioners bemötande av familjehem med utländsk bakgrund. Materialet utgjordes av sex semistrukturerade intervjuer med familjehemskonsulenter från ett privat företag i Västra Götalandsregionen. Vi har använt oss av en kvalitativ metod och empirin har analyserats med hjälp av teoretiska begrepp om rasism och skapandet av “den andre” samt begrepp som rör antirasistiskt socialt arbete. Analysen byggde dessutom på ett intersektionellt perspektiv på olika maktordningar som exempelvis klass, kön och etnicitet. Utgångspunkten för teoriavsnittet har byggt på en socialkonstruktivistisk syn på etnicitet och “ras”. Resultatet visade att det förekommer en överdriven granskning och ett misstänkliggörande av familjehem med utländsk bakgrund efter att de fått ett barn placerat hos sig. Denna granskning kom mestadels från institutioner som socialtjänsten och skolväsendet. Sett ur ett intersektionellt perspektiv, visade resultatet även att familjehem bestående av ensamstående kvinnor med somaliskt ursprung blev sedda som “klienter” och var mest utsatta för rasism och andra diskriminerande processer. Resultatet talar för att socialtjänsten, vid eventuell placering av ett barn, borde tänka mer på familjehemmets resurser och styrkor och inte döma ut familjehemmet baserat på fördomar och förutfattade meningar.