DET TYSTA VÅLDET Sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera och bemöta kvinnor utsatta för våld i nära relation En litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Våld i nära relation är ett omfattande folkhälsoproblem som drabbar både kvinnor och män, men majoriteten av de utsatta är kvinnor och det påverkar deras hälsa, livskvalitet och autonomi. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt, socialt eller digitalt och det visar sig ofta som diffusa eller psykosomatiska symptom. Sjuksköterskor möter därför en grupp patienter där våld i nära relation inte alltid är synligt, samtidigt som kunskapsbrist, otydliga riktlinjer och organisatoriska begränsningar gör identifiering och hantering ännu svårare. Syfte: att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera och bemöta kvinnor utsatta för våld i nära relation inom hälso- och sjukvården. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Litteratursökningarna genomfördes i databaserna Scopus och PubMed med hjälp av PEO-modellen. Totalt inkluderades sju peer review-granskade artiklar, publicerade mellan 2016 och 2026. Artiklarna analyserades utifrån SBU:s granskningsmall för kvalitativa studier samt modellen presenterad av Friberg. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor upplever identifiering och bemötande av kvinnor utsatta för våld i nära relation som en komplex uppgift, där flera faktorer påverkar möjligheten att upptäcka och hantera utsatthet. Tidsbrist, hög arbetsbelastning, normalisering av våld samt avsaknad av tydliga riktlinjer för hur situationer ska hanteras, försvårar både kvinnors möjlighet att berätta om våldet och sjuksköterskors möjlighet att identifiera utsatthet. Samtidigt framhålls att tillit, kontinuitet och ett ickedömande bemötande ses som centrala förutsättningar för att kvinnor ska våga berätta. Samverkan med andra aktörer, liksom utbildning och praktiska verktyg, lyfts också som viktiga faktorer för att stärka sjuksköterskors handlingsberedskap. Slutsats: Sjuksköterskor har en central roll i att identifiera och bemöta kvinnor som utsatts för våld i nära relation. För att möjliggöra detta krävs dock bättre organisatoriska förutsättningar, tydligare riktlinjer, kontinuerlig utbildning samt stärkt samarbete mellan olika professioner, för att kunna erbjuda en adekvat och personcentrerad vård.