Tusentals små sprickor. En rättssociologisk undersökning av den förhandlande juristens roll som prisma för kommersiella aktörers känslor av tillit och kontrollbehov vid kontraktets utformning.

Abstract

Den här uppsatsen undersöker hur förhandlande jurister upplever att tillit mellan kommersiella avtalsparter påverkar kontraktets utformning. Denna övergripande frågeställning delas upp i tre delfrågor: hur juristerna upplever att tillit påverkar förhandlingsprocessen, kontraktets innehåll och juristens egna handlingar. Resultaten visar att högre personlig tillit mellan avtalsparter minskar transaktionskostnaderna och kan leda till kortare, mer relationellt relevanta kontrakt, medan låg tillit tenderar att skapa längre, mer detaljerade kontrakt. Detta stöds av teorier om tillitens komplexitetsreducerande funktion. Resultaten visar samtidigt att det finns en grupp klienter som styrs av normer om "det professionella kontraktet", vilket leder till att tillitens påverkan på kontraktets innehåll minskar, även om den fortfarande sänker transaktionskostnaderna. En viktig insikt är att detaljerade kontrakt kan undergräva tilliten, särskilt för parter med mindre erfarenhet av att köpa juridiska tjänster. Ett kontrakt med hög specificitet kan minska behovet av förtroende, men också förändra den sociala betydelsen av de handlingar som parterna utför för att uppfylla avtalet. Intressant nog kan ett detaljerat kontrakt, om det är relationellt relevant, samtidigt bidra till ökad tillit – men endast om det grundas på en förtroendefull förhandlingsprocess. Här är distinktionen mellan process och resultat alltså av största vikt. Förhandlingar med högre grad av tillit kan skapa bättre förutsättningar för att hantera framtida förändringar i relationen, vilket gör att tillitens effekter på förhandlingen och kontraktet är särskilt märkbara vid långsiktiga, relationella avtal. Exempel på klausuler vars utformning påverkas i särskilt hög grad av den nivå av tillit som finns mellan parterna är garantikataloger och friskrivningsklausuler. I relation till hur juristerna själva agerar visar resultaten hur informanterna bland annat fokuserar på att bevara parternas roller och upprätthålla normer om rollintegritet. Juristens roll som förtroendeskapare är central, särskilt för att skapa den tillit som rättssystemet inte kan bygga. Dessutom värnar juristerna om parternas framtida relationer och arbetar för att främja informella konfliktlösningsmekanismer. Uppsatsens informanter har blicken på framtiden och den relationella kontexten, vilket är en del av hantverket för den förhandlande juristen. Slutligen identifieras tre idealtyper av jurister som hanterar tilliten på olika sätt, vilket påverkar kontraktets utformning och relationens dynamik.