SPELTERAPI SOM REHABILITERINGSMETOD EFTER STROKE - EN LITTERATURÖVERSIKT

Abstract

Bakgrund Stroke är en av de vanligaste orsakerna till långvarig funktionsnedsättning och kan påverka individens möjlighet att utföra vardagliga aktiviteter samt delta i sociala sammanhang. Spelbaserad rehabilitering, såsom virtual reality (VR) och exergaming, har utvecklats som ett komplement till traditionell rehabilitering för att öka motivation och aktivitetsengagemang hos individer efter stroke. Tidigare forskning har främst fokuserat på fysiska effekter, medan kunskap om patienters upplevelser av delaktighet och motivation i vardagliga aktiviteter är begränsad. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att granska och sammanställa tidigare forskning om hur individer med stroke upplever spelterapi i relation till delaktighet och motivation i vardagliga aktiviteter. Metod Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt. Datainsamling genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Scopus med hjälp av relevanta sökord kopplade till stroke, virtual reality, exergaming och kvalitativ forskning. Inklusionskriterierna omfattade kvalitativa peer-reviewed studier publicerade mellan 2015 och 2026. Totalt inkluderades åtta vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskades med stöd av SBU:s granskningsmall för kvalitativa studier. Materialet analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Granheim och Lundman. Resultat Resultatet visade att spelbaserad terapi kan främja motivation, aktivitetsengagemang och delaktighet hos individer efter stroke. Feedbacksystem, belöningar och interaktiva miljöer bidrog till ökad motivation och träningsintensitet. Deltagarna beskrev även förbättringar i motoriska och kognitiva funktioner, ökat självförtroende samt större självständighet i vardagliga aktiviteter. Socialt stöd, individanpassning och ett personcentrerat arbetssätt framkom som betydelsefulla faktorer för en positiv rehabiliteringsupplevelse. Samtidigt upplevde vissa deltagare fysiskt och mental trötthet samt tekniska svårigheter kopplade till interventionerna. Slutsats Spelbaserad terapi kan fungera som ett värdefullt komplement till traditionell rehabilitering efter stroke genom att stödja delaktighet och motivation i vardagliga aktiviteter. Samtidigt krävs individanpassning och stöd från vårdpersonal för att interventionerna ska upplevas som meningsfulla och hållbara. Vidare forskning behövs kring långsiktiga effekter och hur färdigheter från virtuella miljön överförs till verkliga vardagsaktiviteter.