Samverkan - bygga broar mellan förskola och skola. Förskollärares upplevelser om samverkan kring skolstarten för barn i behov av särskilt stöd.

Abstract

Syfte: Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv är syftet med studien att ta reda på hur förskollärare i förskola respektive skola upplever och beskriver övergången mellan de två verksamheterna, när det gäller samverkan kring de barn som anses vara i behov av särskilt stöd. Forskningsfokus ligger på de formella och informella möten som sker inför skolstarten. Frågeställningarna som studien utgår från är:

• Hur upplever förskollärarna från förskolan respektive skolan att samverkan och informationen inför övergången mellan förskola och skola fungerar idag? • Vad upplever förskollärarna som viktiga faktorer för att informationsutbytet skall fungera som ett stöd för arbetet med barn i behov av särskilt stöd i nuläget? • Finns det något förskollärarna från förskolan respektive skolan upplever sig vilja utveckla eller förändra i samverkan, i så fall vad och varför?

Teori: Studiens teoretiska ram utgår från fenomenologin där förskollärarnas upplevelser kring ett fenomen, i detta fall hur de upplever att övergången mellan förskola respektive skola fungerar, när det gäller samverkan kring barn som anses vara i behov av särskilt stöd, studeras.

Metod: Studien är en kvalitativ undersökning, där self-report används som teknik för att göra undersökningen. Self-report består i en öppen fråga, som kompletteras med studiens tre frågeställningar som utgångspunkt. Underlaget består av 8 stycken self-report. Undersökningsgruppen består av åtta stycken förskollärare. Fyra stycken är yrkesverksamma i förskola och fyra stycken i förskoleklass. Hälften vardera kommer från två olika rektorsområden. Empirin tolkas utifrån hermeneutisk tolkningslära och analysen av self-report inspireras av Giorgies analysmetod, som anses lämpa sig väl att använda sig av inom den fenomenologiska ansatsen, utifrån studiens syfte och frågeställningar.

Resultat: I resultatet framkommer det att undersökningspersonerna upplever en otillfredsställelse när det gäller de barn som befinner sig i ”gråzonen”, att det är för få formella mötesarenor och specialpedagogens roll i informationsutbytet mellan förskola och skola. IUP:erna upplevs mer tillfredsställande som ett stöd i informationsutbytet om de får kompletteras med muntlig information. Resultatet visar att det finns behov av att utveckla och förbättra rutiner i samverkan mellan förskola respektive skola i övergången mellan verksamheterna, för de barn som anses vara i behov av särskilt stöd. Förskollärarnas upplevelser är att det behövs komma till stånd mer formella mötesarenor, där förskollärare i förskola respektive skola, specialpedagoger i förskola respektive skola och föräldrar samverkar tillsammans.