TRANSMÄNS SEXUELLA HÄLSA Sexuella praktiker och queera begär bortom vårdens och normers ramar

Abstract

Syftet med studien var att undersöka hur transmäns sexuella hälsa upplevs i ett postoperativt stadie. Vi ville undersöka hur de i sina sexuella identiteter och i sina sexuella interaktioner förhöll sig till heteronormativitet, hur förhållandena däremellan påverkade upplevelsen av könsidentiteter och det psykiska måendet, samt se vad de hade för erfarenheter av vården kring sin sexuella hälsa. Genom intervjuer med åtta transmän och med en queerfenomenologisk och queerteoretisk ansats beskrev vi hur flera av informanterna hade ett komplicerat förhållande till maskulinitet och traditionella genusnormer trots att de passerar som män i vardagliga sammanhang. Ingen informant identifierade sig idag som heterosexuell eller var helt bekväm med att i sina sexuella praktiker gestalta heteronormativitet. Vissa praktiker beskrevs som bekräftande för könsidentiteten medan andra kunde framkalla köndysfori. Heteronormativitet upplevdes som ett hinder i sexuellt kontaktskapande då den avkrävde normbrytarna redovisningsplikt av de kroppsliga genitalierna. Den institutionaliserade heteronormativiteten inom vården gjorde det svårt för informanterna att veta var de kunde vända sig och var de kunde hoppas på att bli väl bemötta och få kompetent vård.