Hjärt-lungräddning inför närståendes ögon: sjuksköterskans erfarenhet och inställning av HLR i närvaro av närstående

Abstract

Bakgrund I Sverige inträffar varje år cirka 2600 hjärtstopp på sjukhus, varav cirka en tredjedel av de drabbade lever efter 30 dagar. Den viktigaste behandling vid hjärtstopp är att tidigt påbörja hjärt-lungräddning (HLR). Vid hjärtstopp inom sjukvården har sjuksköterskor en mycket viktig roll, då hen utför flera omfattande åtgärder som håller patienten vid liv. Forskning har visat att närstående kan uppleva det betydelsefullt att närvara vid HLR och utifrån familjecentrerad omvårdnad ska sjuksköterskan även ta hänsyn till deras betydelse och behov. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenhet av och inställning till HLR i närvaro av närstående. Metoden var en litteraturöversikt som innefattade 15 artiklar, både kvalitativa och kvantitativa, som hittades i databaserna PubMed, Cinahl och Scopus. Dessa artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes för att besvara syftet. Resultatet visade på att majoriteten av sjuksköterskor var emot att låta närstående närvara under HLR och att endast minoriteten hade erfarenhet av detta. Det framkom både positiva och negativa erfarenheter och inställningar, men sammanfattningsvis dominerade de negativa. Det framkom även att erfarenheter och inställningar kring faktorer som gjorde det möjligt för närstående att närvara. Dessa visade sig vara tidigare erfarenhet, att HLR-teamet skulle ta beslut, att en stödperson tog hand om de närstående, önskan om riktlinjer, att miljön hade betydelse och att de önskade regelbunden utbildning för att kunna hantera situationen på ett lämpligt sätt. Slutsats Negativ inställning anses bero på rädsla för att HLR-processen hindras samt emotionell påfrestning för både sjuksköterskor och närstående. Genom vissa förutsättningar kan attityden kring närståendes närvaro vid HLR tänkas bli mer positiv och familjecentrerad vård gynnas.