Operasångaren och språket – översättning och originalspråk som verktyg för rollgestaltning och för att öppna operans världar för en ny publik publik

Abstract

De flesta operorna på repertoaren är skriva på andra språk än svenska. Tyska, franska och italienska är de vanliga originalspråken, och operasångare har ofta stor kunskap i, och erfarenhet av att sjunga på dessa språk. För publiken kan det emellertid verka ex- kluderande om operor framförs på ett språk som vi som sångare inte kan förvänta oss att den ska förstå, i synnerhet om vi inte heller vid ett sådant tillfälle erbjuder någon form av översättning, till exempel genom textmaskin. I detta arbete beskriver jag och diskuterar språkets funktion i min rollgestaltning av karaktären Zerbinetta i prologen till Richard Strauss och Hugo von Hofmannsthals Ariadne auf Naxos. Prologen ingick i föreställningen Håll käften och sjung!, som var operakandidaterna vid Högskolan för scen och musiks slutproduktion hösten 2015. Här reflekterar jag kring för- och nackdelar med operaöversättning ur en sångares perspek- tiv. En slutsats av denna undersökning är att en noggrann analys, både av betydelser, klangfärg och historiska referenser hos operans originalspråk, liksom hos översättningen är helt central både för sångarens instuderingsprocess och hennes upplevda kontakt med publiken. Arbetet väcker nya frågor som kräver ytterligare undersökning kring hur sångaren hanterar instuderingsprocess och framträdande på originalspråk respektive i översättning.