Målsättning och strategi mot bostadssegregering: ett praktiskt fall med Göteborgs stad.

Abstract

Syfte: Huvudsyftet med denna uppsats är att beskriva och förklara den kommunala insats som strävar efter att bekämpa bostadssegregering. Teori: Två teorier utgör mitt analytiska verktyg: Edwin Locke och Gary Latham (1981) målsättning teori och Henry Mintzberg, Bruce Ahlstrand och Joseph Lampel (1998) teorin om strategi. Båda teorierna har valts då det är teoretiserat att vägen till goda prestationer i problemlösning går genom målsättning och rätt strategi. Den första hjälper till att förklara och analysera förekomsten av att sätta mål på rätt sätt medan den andra belyser vägen mot att uppnå målet. Dessa teorier kompletterar varandra och tycks vara relevanta analytiska verktyg. Metod: Studien representerar en fallstudie som bygger på en kvalitativ textanalys. Resultat: Från studien, kommer fram att effektiviteten av kommunens åtgärder i kampen mot bostadssegregation är begränsad av regelverket. Svårigheten att övervinna bostadssegregationen som upplevs i Göteborg beror inte på något sätt på bristande strategi eller uppsatta mål. Denna svårighet beror på det faktum att de officiella rapporterna, trots de lovordande framsteg som uppnåtts med de mål och strategier som införts, fortfarande anger den sociala klyftan som finns i staden. Problemet kvarstår, om inte växer. En bra lösning för att hantera bostadssegregering tycks vara inrättandet av sociala bostäder. Många europeiska länder som står inför bostadssegregation har ökat tillgång till sociala bostäder, var och en har sin egen variant. Varför kan inte Sverige hantera problemet på liknande sätt? Personligen tror jag att denna strategi skulle möjliggöra för de offentliga myndigheterna att få större kontroll över bostadsmarknaden och att kunna hålla i koppel de privata företagarnas girighet som är omedvetna om de sociala problem som deras inställning kan orsaka.