GRÖNYTEFAKTOR I ETT NYTT PERSPEKTIV - Går ekosystemtjänster att mäta med fjärranalys?

Abstract

På grund av ökad befolkning i städer ökar behovet av förtätning. Det innebär att mängden ekologiska element i staden utsätts för risken att gå förlorad. Ekosystemtjänster bidrar mycket till stadens klimat genom att mildra de negativa konsekvenser som förtätning av städer innebär. På så vis ökar vilja och ambition att bevara grönska i staden växer inom stadsplanering. Detta är en tvärvetenskaplig uppsats inom geografi som undersöker grönytefaktor (GYF), ett planeringsverktyg som används inom stadsplanering i syfte att kompensera för förlorade ekosystemtjänster vid nybyggnation. Uppsatsen syftar till att med fjärr- och fältanalys som metod undersöka huruvida det går att med grönytefaktor skifta fokus från planering av bebyggelse till att användning i analys av befintlig bebyggelse. För att besvara syftet i studien har mätningar utförts genom fjärr- och fältanalys på två fastigheter i Göteborg. Som utgångspunkt i mätningarna används en färdig GYF-modell, Grönnytta, som använts vid planering av ett nytt kvarter i Göteborg kallat Östra Kvillebäcken. Först genomförde vi mätning av fastigheternas ytor digitalt genom analys av ortofoton och bilder från gatuvy samt mätning i fält. De digitala mätningarna görs i ArcMap där data från de olika ytornas sammanställs i form av polygoner för att sedan redovisas i kartor, i tabeller och i diagram. Resultatet visar att det finns skillnader i värden hos de olika metoderna som utförts i studien. Det finns brister i samtliga steg av de undersökta metoderna, men en tydlig slutsats är att precisionen i mätningarna ökar för varje steg i metoden. Det framgår tydligt att det lämpar sig bättre med fjärranalys att mäta kvantitativa egenskaper på marken än de kvalitativa egenskaper som Grönnyttan till stor del är ämnad för. Vad gäller mätningar i befintlig bebyggelse är Grönnytta applicerbar, även om vi anser att vissa justeringar är nödvändiga. Mot den bakgrunden rekommenderar vi att modeller av grönytefaktor anpassas till mer kvantitativa ytmätningar genom fjärranalys samt att de anpassas efter befintlig bebyggelse eftersom det är svårt att kompensera för förlorade ekosystemtjänster i efterhand.