Förskollärares perspektiv på anknytning vid inskolning

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares perspektiv på inskolningsprocessen i förskolan samt att analysera hur inskolning organiseras och styrs genom verksamheternas handlingsplaner. Studien bygger på en kvalitativ ansats och använder två tillvägagångssätt för att generera data: semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare samt dokumentanalys av handlingsplaner för inskolning. Eftersom inskolningen syftar till att skapa trygghet och främja barns utveckling och tillhörighet, vilket betonas i ”Läroplanen för förskolan” (Lpfö18, 2018), kombineras individernas erfarenheter med en analys av verksamheternas styrdokument. Genom denna kombination belyser studien hur inskolningsprocessen bidrar till barns trygghet, samspel och lärande i praktiken. Analysen har genomförts med stöd av kvalitativ innehållsanalys och syftar till att skapa en förståelse av olika inskolningspraktiker i förskolan. Resultaten i studien visar att inskolningen ses som en känslomässigt och organisatoriskt komplex process, där relationell trygghet är central men ofta utmanas av praktiska förutsättningar. Förskollärarna beskriver hur de, genom lyhördhet, flexibilitet och kollegialt stöd, strävar efter att möta varje barns behov på ett individuellt sätt. Samtidigt framkommer det att styrdokument som riktar sig direkt till pedagoger ofta saknas, vilket gör att inskolningspraktiken i hög grad bygger på erfarenhetsbaserad kunskap. Resultatet belyser därmed vikten av både strukturella ramar och professionellt omdöme i skapandet av en trygg introduktion till förskolan, och pekar på behovet av vidare forskning om pedagogers roll i denna centrala övergång.