Uppväxt i familjehem, En kvalitativ studie om hur unga vuxna ser på sin barndom inom familjehemsvården

Abstract

Syftet med studien var att ta reda på hur unga vuxna som bott i familjehem under hela eller delar av barndomen såg på sin tid i familjehem. Vidare var syftet att ta reda på hur de såg på relationerna till sina biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar, hur de såg på social-tjänsten, hur avslutningen av placeringen gick till samt hur deras situation såg ut i vuxen ålder.

Kvalitativa intervjuer användes som metod för materialinsamling. Resultat teoretiserades med hjälp av anknytningsteori och Antonovskys känslan av sammanhang (KASAM). Det informanterna hade gemensamt var att de hade varit placerade i familjehem som barn, var villiga att dela med sig av sina erfarenheter samt uppgav att de hade det bra idag. Utöver det hade de haft ganska olika erfarenheter av familjehemsvården. Det som gjorde en placering bra respektive mindre bra föreföll ofta handla om relationerna till familjehemsföräldrarna. Relationerna mellan familjehemsföräldrarna och de biologiska föräldrarna var också viktiga i detta hänseende. Om avslutning av placering gick smidigt var ofta avhängigt kvaliteten på relationerna till familjehemsföräldrarna. De flesta hade kvar sitt biologiska nätverk i vuxen ålder, något som upplevdes som positivt av informanterna. I vissa fall hade informanterna fortfarande kontakt med familjehemmet, i vissa fall inte.