”Vi vill ju egentligen få elever som är som Greta Thunberg”

Abstract

Ansatsen med denna uppsats är att belysa hur fyra forskare ser på undervisning för hållbar utveckling. Studien är gjord genom kvalitativa intervjuer, och de medverkande är forskare inom antingen slöjd och hållbar utveckling eller bild och hållbar utveckling. De forskningsfrågor som besvaras är utformade för att belysa vilka kunnanden som undervisningen ska leda till, vad en gynnsam undervisning för hållbar utveckling kan innehålla samt hur undervisningen kan utformas för att främja hållbar utveckling. I analysen av materialet har ekopedagogisk teori använts för att förstå vilka delar som kan betraktas som centrala i lärandet för hållbar utveckling. I resultatet framkommer en mängd kunnanden som informanterna menar bidrar till hållbar utveckling. Att lära fakta och normer om material och konsumtion både lyfts fram och problematiseras i resultatet. Utvecklandet av immateriella resurser som kritiskt tänkande, påhittighet, problemlösning, kretslopps– och processtänk och att förstå sig själv som en del av naturen beskrivs bland annat som kunskaper som gynnar hållbar utveckling. Elevcentrerade undervisningsformer betonas som gynnsamma för hållbar utveckling. Informanterna argumenterar för att lärare behöver ha ett öppet och lyhört förhållningssätt och ta elevernas viljor i beaktande. En pluralistisk undervisning med demokratiska arbetsformer och ämnesövergripande undervisning lyfts fram som gynnsamt för hållbar utveckling. För att kontextualisera dessa idéer ges tre exempel på hur det kan göras i praktiken: storyline, textilgraffitti och materialexperiment.